Hulebäcksgymnasiets historia

En byggnad har i regel en historia, en historia fylld av händelser och minnen. Byggnaden kan ha betytt mycket för en familj, för en släkt, ja kanske för en hel bygd. Hulebäcksgymnasiet, som till större delen är nybyggt, kommer i sinom tid att ha förmedlat kunskap till skaror av ungdomar, som kommer att förknippa byggnaderna med minnen från skoltiden. Skolbyggnaderna får då en egen historia, men det tar några år.

Mölnlycke blir industriort

En del av skolbyggnaden har dock redan nu en egen historia. Den centrala byggnadskroppen uppfördes nämligen redan 1876 som textilfabrik och har även varit möbelfabrik och mekanisk verkstad. Men låt oss börja från början...
Råda, som nu är en del av Härryda kommun, var på 1840-talet en liten socken med 450 invånare, som alla levde av jordbruk med binäringar. Vid Gröens utlopp i Mölnlycke tjärn, fanns ett vattenfall, som drev en såg och en kvarn. Marken och vattenfallet tillhörde hemmanet (gården) Mölnlycke. Mölna betyder kvarn och lycka betyder inhägnat område, alltså kvarnlyckan.
Fabrikör G F Henning i Göteborg, som tidigare haft textilfabriker i Mölndal, köpte 1849 bland annat Mölnlycke hemman och anlade där den textilfabrik som idag är Mölnlycke AB. Efter ett par år övertog svärsonen Bruno Wendel ledningen av fabriken.

Fabriken växer

Fabriken, som innehöll väveri, blekeri, färgeri och handtryck, växte snabbt. Redan 1853 hade fabriken 180 anställda och efter ytterligare ett par årtionen närmare 700.
Wendel var en kreativ företagsledare och bolagets tillverkning stod på toppen av vad den tiden hade att erbjuda. Produkterna stannade inte enbart inom landet utan en stor del gick på export till Norge och Danmark men också till England, Amerika, Australien och Nya Zeeland.
För att tillfredsställa den ökade efterfrågan, utökades anläggningen år 1876 med ytterligare ett väveri, väster om Mölnlycke tjärn - Hulebäcksfabriken. I denna nya fabrik installerades 300 domestikvävstolar. Bomullsväven transporterades sedan till den större fabriken för vidare förädling.
De fåtaliga invånarna i bygden räckte inte till att försörja fabriken med arbetskraft. Det behövdes arbetare från andra orter. I Borås och områdena i Viskans dalgång, hade sedan länge funnits textilindustri och dit skickade Bruno Wendel sina värvare för att få yrkeskunnig arbetskraft. Värvningen gav resultat! Hela familjer kom vandrande från Sjuhäradsbygden till Mölnlycke och fick arbete. De bar sina tillhörigheter i ett knyte på ryggen. Hur skulle de förresten annars ha färdats? Järnvägen byggdes först 1894, det fanns varken bil eller cykel och hästskjuts var alltför dyrt att anlita. Till Mölnlycke inflyttade åren 1861 - 1880 drygt 1200 personer och 86 procent av dem kom från Sjuhäradsbygden. Många av dem återsåg aldrig hembygden - avståndet var för stort.

Fabriken bygger bostäder

De nyinflyttade textilarbetarna och deras familjer måste ha någonstans att bo. Bönderna i trakten hade sina bostäder, likaså torpare och backstugesittare, men hyresbostäder fanns inte. Enligt den tidens sed byggde fabriken hyreshus för sina anställda i fabrikens grannskap och husen fick sina egna namn, såsom: Bracka, Malmö, Norge, Sachsen, Torpet, London, Paris, Näset o s v. Fabriken var sådeles ägare till arbetsplatserna och bostäderna och fabriksledninge styrde också i kommunen. Med det rösträttssystem som rådde, hade fabriksledningen majoritet i kommunen och tillsatte de ledande posterna. Denna ordning rådde in på 1900-talet. Mot denna bakgrund är det lätt att förknippa Mölnlyckes historia med textilföretaget Mölnlycke AB.

Hulebäck, möbelfabrik

Mölnlycke AB var ett renodlat textilföretag fram till slutet av 1800-talet. Den tidens svängningar i konjunkturerna slog hårt mot ett sådant företag. Efter Bruno Wendels död 1893 leddes fabriken av hans son Artur Wendel. För att mildra effekterna av konjunktursvängningarna vill han differentiera verksamheten och byggde om Hulebäcksfabriken till möbelfabrik. Det blev en stor anläggning med närmare 100 anställda och satsningen gällde kvalitetsmöbler.
Yrkeskunniga möbelsnickare fanns inte i Mölnlycke, utan hämtades bl a från Östergötland, som då hade flera välkända möbelindustrier. Till Hulebäcksfabriken knöts också specialister som svarvare, träsnidare och bildhuggare.
Möbelfabriken marknadsfördes skickligt. Man etablerade utställningar och försäljningskontor i Stockholm, Göteborg och Malmö och tog hem beställningar från bl a flera stora hotell. Den mest kända beställningen är dock bänkarna och möbleringen i vissa utskottsrum i det nya riksdagshuset, som byggdes 1905. Möbeltillverkningen gick trots allt med förlust och lades ner 1906. Hulebäcksfabriken blev åter textilfabrik, nu med moderna, automatiska vävstolar. Fabriken blev en viktig enhet i textilproduktionen. I slutet av 1920-talet hade Hulebäcksfabriken 250 vävstolar, som gick i tvåskift och där fanns Mölnlycke AB:s hela väveri

Mekanisk verkstad

I slutet av 1940-talet började kommunen bygga egna hyresbostäder och Mölnlycke AB rev såsmåningom sina äldre bostäder. 1967 genomförde företaget en större rationalisering och specialisering och sålde då Hulebäcksfabriken samt marken runt Mölnlycke tjärn och bostadhusen "Paris" och "Näset" till kommunen. Bostadshusen revs och Hulebäcksfabriken hyrdes ut till ingenjör Ingvar Nilsson i Pixbo, som där startade en mekanisk industri, INM-produkt AB. Denna verksamhet var kvar tills om- och tillbyggnaden för gymnasieskolan började.

Gymnasieskola i Härryda kommun

Diskussionerna om ett eget gymnasium i Härryda kommun startade med en motion i kommunalfullmäktige 1987 av Sylve Holmberg och Jan Gustavsson. Man tänkte sig en första etapp med en eller ett par linjer (program). Länsskolnämnden menade dock, att Göteborgs gymnasieorganisation även i fortsättningen mycket väl kunde ta hand om eleverna från Härryda kommun.
När storkommunen Härryda bildades 1971 var folkmängden c:a 15000. Förändringarna inom utbildningssektorn och den snabba folkökningen, där folkmängden närmade sig 30 000 gav ändrade förutsättningar. I september 1989 begärde skolstyrelsen hos fullmäktike, att få anordna en egen gymnasieskola. Länsskolnämnden var nu positiv och i november beslöt fullmäktige att söka tillstånd och i september 1990 kom ett positivt besked.

I juni 1992 beslutar fullmäktige enligt protokollet:
att en gymnasieskola etableras i Härryda kommun, samt
att gymnasieskolan placeras centralt i Mölnlycke för att dra maximal nytta av möjligheter till samordning med redan utbyggda funktioner såsom kulturhus, idrottshall m m, samt nära tillgång till befintliga kommunikationer.
Så hade Härryda tagit ett historiskt beslut. Våra ungdomar behövde inte åka till andra kommuner för att få gymnasieutbildning.

I måldokumentet antecknas en vision om hur ett utbildningens hus skall förverkligas. Det skall vara en öppen skola och samla alla former av utbildning. Gymnasiet skall vara en resurs för alla invånare och spela en central roll i samhället. Komvux, studieförbund, högskola, föreningar och företag skall finna en samlingsplats i gymnasiet. Samarbete med musikskola och bibliotek är självklarheter.

Så gällde det att föreslå var själva byggnaden skulle ligga. Sedan flera alternativ förkastats, blev det om- och tillbyggnad av Hulebäcksfabriken. Beslut om lokalisering fattades i mars 1993 med planerad start höstterminen 1995.

Gymnasiet invigdes 1995
Projektering, byggverksamhet och de omfattande kringarbetena gick programenligt och tidtabellen har hållits. Elever och lärare fanns på plats i augusti 1995 i Härrydas egen gymnasieskola. En investering som inte bara ger bra utbildning på hemmaplan, utan även skänker kommunens invånare status utsocknes...